Näringslivets Transportråd

Kommentar till Vårbudgeten

Kommentar till Vårbudgeten
Skriv ut

KOMMENTAR FRÅN NÄRINGSLIVETS TRANSPORTRÅD TILL VÅRBUDGETEN 2018

Det är fart i svensk ekonomi. Det skapar förutsättningar för framtidsinriktade investeringar i närtid på infrastruktur och transporter för att långsiktigt säkerställa tillväxt, välfärd och konkurrenskraft.

Dock är det inga nyheter i regeringens vårbudget för 2018 om infrastruktur och transporter jämfört med det som tidigare är känt från regeringens budgetproposition för 2018 och den tidigare infrastrukturpropositionen. Regeringen har aviserat att man under våren 2018 kommer att fatta beslut om en ny nationell infrastrukturplan för de kommande 12 åren 2018–2029. 

Regeringen har även aviserat beslut under våren 2018 om en samlad nationell godsstrategi. Genom att samordna arbetet med nationell infrastrukturplan 2018–2029 och regeringens godsstrategi skapas en unik möjlighet att få till ett starkare fokus med en långsiktig inriktning på gods och näringslivets transporter och på tempo och verkställighet i genomförandet. En nationell godsstrategi behövs för att stärka svensk konkurrenskraft och där en helhetssyn skapas kring hur transporter hör ihop med konkurrenskraft och hur transportpolitiska mål kan infrias utan att det sker på bekostnad av andra mål.

Det anges i regeringens förslag till riktlinjer för vårpropositionen 2018 om förändring av beräknade statliga utgifter att: ”År 2021 minskar utgifterna sammantaget med 7 miljarder kronor jämfört med 2020 bl.a. till följd av att flera tidigare reformer och temporära program upphör eller minskar i omfattning. Den största förändringen av de beräknade utgifterna sker under utgiftsområde 22 Kommunikationer där utgifterna ökar, framför allt till följd av de kraftiga tillskott som görs med anledning av regeringens infrastrukturproposition. Dessa tillskott är särskilt stora 2021 jämfört med 2020”. 

Det finns en ryckighet i statens anslag till underhåll av infrastrukturen som är oroväckande. Regeringen har tidigare gjort en tillfällig förstärkning av anslaget till järnvägsunderhåll med 1,24 miljarder per år åren 2016 till och med 2018. Dessa ökningar upphör 2019, vilket bidrar till minskade utgifter jämfört med 2018. Det är nu viktigt att underhåll inte blir en regulator i statens budget. Alla aktörer involverade i underhåll måste få bra planeringsförutsättningar. Det behövs både närtidssatsningar med fokus på ett snabbt genomförande och långsiktiga insatser för systematiska kvalitetshöjningar.

För att säkerställa att regeringens och riksdagens satsningar på ökat underhåll av infrastrukturen kommer till maximal nytta behövs finansierade långtidsplaner som går bortom den årliga budgetprocessen. En Nationell Underhållsplan – något som saknas idag – bör utarbetas och ingå i den kommande nationella infrastrukturplanen för 2018–2029. Det är också viktigt att en ökad ambitionsnivå vad gäller såväl investeringar som underhåll av infrastrukturen inte går förlorad genom en transportpolitik med motstridiga mål. 

Det krävs ökade systematiska och långsiktiga underhållsinsatser för att säkerställa en ökad tillförlitlighet och eliminera eftersläpande underhåll. Transportsystemet måste återställas till avsedd funktionalitet. Näringslivets Transportråd förordar en kraftsamling för systematiskt underhåll hela den kommande planperioden för infrastruktur 2018–2029 med fokus i närtid.

Regeringen har tidigare i budgetpropositionen för 2018 aviserat ett tillfälligt Eco-bonussystem för sjöfarten. Detta är positivt. Nu föreslås i vårbudgeten att anslaget för Klimatinvesteringar ökas med 50 miljoner kronor för 2018 och att anslaget får: ”användas för stöd för att stimulera överflyttning av godstransporter från väg till sjöfart”. Beloppet förs över från anslaget till Naturvårdsverket. 

Uppmärksammas bör att vid årsskiftet höjdes farleds- och lotsavgifterna ännu en gång för sjötransporter. Därmed har farleds- och lotsavgifterna höjts i två omgångar 2017 och 2018 med 8 respektive 9 procentenheter för farledsavgifterna och 5 procentenheter per år för lotsavgifterna. Härtill kommer indexering av farledsavgifterna. Eco-bonusen för sjöfarten är betydligt lägre än de avgiftshöjningar som skett 2017 och 2018. Det är inte rimligt att tro att det går att nå klimat- och miljömålen om kraftigt minskade CO2-utsläpp när Sjöfartsverket samtidigt fördyrar det transportsätt som regeringen vill stimulera användandet av. 

Det är därför tyvärr en motsägelsefull transportpolitik som läggs fram i regeringens vårbudget för 2018. Att transportpolitiken drar åt så olika håll försvårar jobbskapande tillväxt, välfärd, hållbarhet och konkurrenskraft. Vårbudgeten saknar helt samlade effektberäkningar av olika skatter och avgifter på transportområdet för näringslivet.

I vårbudgeten för 2018 omnämns den promemoria om en ny inriktning för beskattning av tung lastbilstrafik som har remitterats av Finansdepartementet. Näringslivets Transportråd har nyligen yttrat sig till Finansdepartementet över promemorians förslag och framfört att de ofullständiga förslagen i denna inte kan ligga till grund för en inriktningsproposition eller ett inriktningsbeslut av riksdagen om en avståndsbaserad vägslitageskatt. Flera nyckelfrågor i sammanhanget behandlas inte i promemorian som skattesatser, tidsplan eller en konkret specificering av de vägar som avses bli föremål för beskattning. Det saknas en samlad konsekvensanalys av effekterna för näringslivets konkurrenskraft av en avståndsbaserad vägslitageskatt. 

Näringslivets Transportråd föreslår att regeringen tillsätter en allsidigt sammansatt utredning om framtida skatter och avgifter på transporter. Den bör ta ett samlat grepp på skatter och avgifter på transporter och särskilt beakta hur skatter och avgifter på vägtransporter adderar till tidigare kostnadsökningar. Värt att uppmärksamma är att ordet skatteväxling överhuvudtaget inte omnämns varken i regeringens vårbudget för 2018 eller i promemorian från Finansdepartementet om hur en sådan skulle kunna ske visavi befintliga fordons- och drivmedelsskatter.Det är fart i svensk ekonomi. Det skapar förutsättningar för framtidsinriktade investeringar i närtid på infrastruktur och transporter för att långsiktigt säkerställa tillväxt, välfärd och konkurrenskraft.

Dock är det inga nyheter i regeringens vårbudget för 2018 om infrastruktur och transporter jämfört med det som tidigare är känt från regeringens budgetproposition för 2018 och den tidigare infrastrukturpropositionen. Regeringen har aviserat att man under våren 2018 kommer att fatta beslut om en ny nationell infrastrukturplan för de kommande 12 åren 2018–2029. 

Regeringen har även aviserat beslut under våren 2018 om en samlad nationell godsstrategi. Genom att samordna arbetet med nationell infrastrukturplan 2018–2029 och regeringens godsstrategi skapas en unik möjlighet att få till ett starkare fokus med en långsiktig inriktning på gods och näringslivets transporter och på tempo och verkställighet i genomförandet. En nationell godsstrategi behövs för att stärka svensk konkurrenskraft och där en helhetssyn skapas kring hur transporter hör ihop med konkurrenskraft och hur transportpolitiska mål kan infrias utan att det sker på bekostnad av andra mål.

Det anges i regeringens förslag till riktlinjer för vårpropositionen 2018 om förändring av beräknade statliga utgifter att: ”År 2021 minskar utgifterna sammantaget med 7 miljarder kronor jämfört med 2020 bl.a. till följd av att flera tidigare reformer och temporära program upphör eller minskar i omfattning. Den största förändringen av de beräknade utgifterna sker under utgiftsområde 22 Kommunikationer där utgifterna ökar, framför allt till följd av de kraftiga tillskott som görs med anledning av regeringens infrastrukturproposition. Dessa tillskott är särskilt stora 2021 jämfört med 2020”. 

Det finns en ryckighet i statens anslag till underhåll av infrastrukturen som är oroväckande. Regeringen har tidigare gjort en tillfällig förstärkning av anslaget till järnvägsunderhåll med 1,24 miljarder per år åren 2016 till och med 2018. Dessa ökningar upphör 2019, vilket bidrar till minskade utgifter jämfört med 2018. Det är nu viktigt att underhåll inte blir en regulator i statens budget. Alla aktörer involverade i underhåll måste få bra planeringsförutsättningar. Det behövs både närtidssatsningar med fokus på ett snabbt genomförande och långsiktiga insatser för systematiska kvalitetshöjningar.

För att säkerställa att regeringens och riksdagens satsningar på ökat underhåll av infrastrukturen kommer till maximal nytta behövs finansierade långtidsplaner som går bortom den årliga budgetprocessen. En Nationell Underhållsplan – något som saknas idag – bör utarbetas och ingå i den kommande nationella infrastrukturplanen för 2018–2029. Det är också viktigt att en ökad ambitionsnivå vad gäller såväl investeringar som underhåll av infrastrukturen inte går förlorad genom en transportpolitik med motstridiga mål. 

Det krävs ökade systematiska och långsiktiga underhållsinsatser för att säkerställa en ökad tillförlitlighet och eliminera eftersläpande underhåll. Transportsystemet måste återställas till avsedd funktionalitet. Näringslivets Transportråd förordar en kraftsamling för systematiskt underhåll hela den kommande planperioden för infrastruktur 2018–2029 med fokus i närtid.

Regeringen har tidigare i budgetpropositionen för 2018 aviserat ett tillfälligt Eco-bonussystem för sjöfarten. Detta är positivt. Nu föreslås i vårbudgeten att anslaget för Klimatinvesteringar ökas med 50 miljoner kronor för 2018 och att anslaget får: ”användas för stöd för att stimulera överflyttning av godstransporter från väg till sjöfart”. Beloppet förs över från anslaget till Naturvårdsverket. 

Uppmärksammas bör att vid årsskiftet höjdes farleds- och lotsavgifterna ännu en gång för sjötransporter. Därmed har farleds- och lotsavgifterna höjts i två omgångar 2017 och 2018 med 8 respektive 9 procentenheter för farledsavgifterna och 5 procentenheter per år för lotsavgifterna. Härtill kommer indexering av farledsavgifterna. Eco-bonusen för sjöfarten är betydligt lägre än de avgiftshöjningar som skett 2017 och 2018. Det är inte rimligt att tro att det går att nå klimat- och miljömålen om kraftigt minskade CO2-utsläpp när Sjöfartsverket samtidigt fördyrar det transportsätt som regeringen vill stimulera användandet av. 

Det är därför tyvärr en motsägelsefull transportpolitik som läggs fram i regeringens vårbudget för 2018. Att transportpolitiken drar åt så olika håll försvårar jobbskapande tillväxt, välfärd, hållbarhet och konkurrenskraft. Vårbudgeten saknar helt samlade effektberäkningar av olika skatter och avgifter på transportområdet för näringslivet.

I vårbudgeten för 2018 omnämns den promemoria om en ny inriktning för beskattning av tung lastbilstrafik som har remitterats av Finansdepartementet. Näringslivets Transportråd har nyligen yttrat sig till Finansdepartementet över promemorians förslag och framfört att de ofullständiga förslagen i denna inte kan ligga till grund för en inriktningsproposition eller ett inriktningsbeslut av riksdagen om en avståndsbaserad vägslitageskatt. Flera nyckelfrågor i sammanhanget behandlas inte i promemorian som skattesatser, tidsplan eller en konkret specificering av de vägar som avses bli föremål för beskattning. Det saknas en samlad konsekvensanalys av effekterna för näringslivets konkurrenskraft av en avståndsbaserad vägslitageskatt. 

Näringslivets Transportråd föreslår att regeringen tillsätter en allsidigt sammansatt utredning om framtida skatter och avgifter på transporter. Den bör ta ett samlat grepp på skatter och avgifter på transporter och särskilt beakta hur skatter och avgifter på vägtransporter adderar till tidigare kostnadsökningar. Värt att uppmärksamma är att ordet skatteväxling överhuvudtaget inte omnämns varken i regeringens vårbudget för 2018 eller i promemorian från Finansdepartementet om hur en sådan skulle kunna ske visavi befintliga fordons- och drivmedelsskatter.