Skriv ut
Till Justitiedepartementet
Näringslivets Transportråd har fått utredningen Tillträde till Cotif 1999 på remiss av Justitiedepartementet och lämnar remissyttrande i bifogad fil.
Näringslivets Transportråd tillstyrker utredningens förslag. I delbetänkandet föreslås att Sverige i svensk rätt införlivar den reviderade konventionen om internationell järnvägstrafik, COTIF 1999. Förslaget innebär att Sverige inför samma lagreglering av internationella järnvägstransporter som redan gäller inom den Europeiska Unionen, ett flertal europeiska länder liksom i ett antal nordafrikanska och asiatiska länder.
I en andra del ska utredningen göra en översyn av lagstiftningen om inrikes transporter och förslå ändringar för ett modernare regelverk. Utredningen ska även analysera konsekvenserna av en mera vidsträckt regressrätt för transportföretagen gentemot infrastrukturförvaltarna än regleringen i COTIF 1999 som ålägger dessa kostnadsansvar om förseningar orsakats av fel i infrastrukturen och drabbat internationella transporter. Denna fråga är av stor betydelse för varuägare som ytterst drabbas av extrakostnader till följd av störningar i sina godsflöden på järnväg. Det är naturligt att vid en svensk ratificering av COTIF 1999 att även ansvarsfrågorna om fördelning av förseningskostnader mellan transportföretag och infrastrukturförvaltare regleras vid nationella transporter.
I delbetänkandet anges att regressrätten för transportföretagen i COTIF 1999 i förhållande till infrastrukturförvaltarna kommer att få ett visst ekonomiskt genomslag. Utredningen hänvisar här till studier gjorda av Trafikverket och Trafikanalys som anger en kostnad på i storleksordningen 25 miljoner kr per år för Trafikverket. Denna summa är enligt Näringslivets Transportråd tilltagen i underkant och vi efterlyser en mera marknadsmässig kalkyl som inkluderar de företagsekonomiska kostnaderna för transportköpare vid störningar i sina internationella godsflöden på järnväg. Detta bör prövas av utredningen i den andra delen av arbetet där en utvidgad regressrätt jämfört med reglerna i COTIF 1999 ska analyseras.
Näringslivets Transportråd ställer sig frågande till utredningens skrivning i delbetänkandet att: ”Det faktum att Trafikverket får betala mer för försenad godstrafik än försenade passagerare riskerar också innebära att prioriteringsreglerna kan komma att ändras, så att godstrafiken kommer att prioriteras framför persontrafiken vid en försening. I dag gäller det omvända och det kan ifrågasättas om det är en samhällspolitisk önskvärd konsekvens att godstrafiken börjar prioriteras”.
Näringslivets Transportråd har i många olika sammanhang framfört att såväl godstransporters samhällsnytta som kostnaderna vid störningar är systematiskt undervärderade i dagens samhällsekonomiska kalkylmodeller och vi efterlyser en rättvisande värdering av gods. Det är i högsta grad en önskvärd samhällspolitisk konsekvens att godstransporter på järnväg liksom persontrafik värderas och prioriteras utifrån sin samhällsnytta baserat på rättvisande kalkylmodeller som inkluderar samtliga kostnader för företag och samhälle vid förseningar.